Vi hämtade Mirja i mitten av augusti 1977 på Bergsgården kennel i Enköping. Hon var då 8 veckor och
ett riktigt litet
charmtroll. Se stambok. Mirja
installerade sig mycket snart i vår familj och blev en mycket kär och
uppskattad familjemedlem. Med Pian i färskt minne erfor
vi ganska snart att
Mirja hade ett helt annat kynne. Hon var mycket livlig och temperamentsfull utan
att för
den skull slå över. Hon var mycket lätt fostrad och mycket glad godmodig inom
familjen. Vi brukade säga som jämförelse med Pian att Pian tänkte först och
sedan handlade men Mirja handlade först och tänkte sedan.
Nu följde en tid med vanlig uppfostran för att så småningom gå över till dressyr stegvis. Inriktningen från början var moment spår. Vi tränade även lydnad och tävlade första gången i lydnadsprov klass 1 i Västerås den 10/9 1978 och erhöll 1:a pris. Den 8/9 samma år vid tävling i appelklass i Jönköping blev hon uppflyttad till lägre klass spår. Hon erhöll 1:a pris i lydnadsklass 2 den 1/6 1980 i Vetlanda. Uppflyttad till högre klass spår den 6/9 1980 vid tävling i lägre klass spår i Jönköping.
Det
blev i fortsättningen inte så mycket tävlande p.g.a tilltagande uppgifter
inom den egna klubben och uppdrag som bruksprovsdomare .
Klubben var också engagerad
med planering och byggande av ny hundstuga och
träningsområde i Sörsjö. Klubben deltog också med planering av
begravningsplats för hundar och
smådjur. Stugan blev klar 1982 och begravningsplatsen 1983. Klubben fick
ansvaret för skötseln av begravningsplatsen.
Men efter en omfattande utbildning och träning erhöll Mirja tjänstehundscertifikat den 4/10 1980. Vi var sedan med på en del övningar med hemvärnet där Mirja visade sig mycket duktig i bevakning.
Mirja var en mycket trevlig, rolig och kär familjemedlem ,som gärna ville leka med barnen inne och ute och stortrivdes på långa promenader i skog och mark. Här är några bilder som belyser detta.
Mirja fick med tiden besvär med sina leder. Det började märkas redan vid fem årsåldern . Det blev också en orsak till att Mirja mer och mer fick rollen som sällskapshund. Vid en undersökning vid djursjukhuset i Jönköping konstateras stora artroser i fram och i bakbenens leder. Hon fick därför sluta sina dagar där av humanitära skäl vid 7 års ålder. Vi har sedan dess inte skaffat någon mera hund bl.a. p.g.a. allergi inom familjen och jag gick ur Brukshundklubben och slutade som domare året var 1984.
Samanfattningsvis vill jag säga att denna hemsida om "mitt liv som hund" inte skall tolkas som någon framhävelse av vår duktighet, utan som en berättelse hur det kan vara att ha hund. Både tävlingsmässigt och inom familjen.
Det är viktigt att man noggrant planerar sitt hundköp, att hela familjen är överens och ställer upp i skötsel och uppfostran, att man inte styrs av sina barns förtjusning av en liten charmig valp, att man är medveten om att valpen blir vuxen och får större behov av motion och handfast kärleksfull fostran. Vara medveten om att en vuxen hund kostar en del (mat, ev pälstrimning , veterinärbesök och medicin m.m).
Innan man köper valp bör man taga kontakt med en hundklubb på orten där man
bor för råd och tips och bevista någon hundutställning där möjligheter
finns att få bekanta sig med olika hundraser. Man bör vidare taga
kontakt med Kennelklubben för att få anvisning om seriösa uppfödare. Man
bör se till att fulla garantier ingår i köpekontraktet beträffande
höftleder och andra genetiska fel.